Jeans - Crocker
Chaps - Lånade
Cowboyhatt - Familjen Risberg´s
Svart linne - Gul&blå
Väst - vintage
Solglasögon - från Franskrike
Accessoar - Martina Risberg
Jeans - Crocker
Chaps - Lånade
Cowboyhatt - Familjen Risberg´s
Svart linne - Gul&blå
Väst - vintage
Solglasögon - från Franskrike
Accessoar - Martina Risberg
Bilderna ovan beskriver kvällen ganska bra faktiskt.
Förr i tiden, närmare bestämt för två år sedan, var det viktigt att man var lika någon som var några år äldre. Många tycket att vi var kopior av varann när vi INTE log med tänderna. Jag hittade den här bilden i mappen "En sensommarkväll hos Daffa 2005". Är vi så lika?
Hittade även min debutbild på stureplan.se. Texten under bilden: Carro & Kattis
HAHAHAHAHA
Mixa och voilá, världens godaste mellis.
Mellis är mycket underskattat.
______________
Ikväll ska jag och mina två följeslagare till Mosebacke för att se Sonjagon. Dom är sådärbra faktisk. Ganska bra. Ibland. Somliga säger det.
Det ska bli kanon. Nu ska jag stryka skjortor så att jag har råd attt köpa öl ikväll. Tjing.
Satte mig vid datorn imorse och åt frukost, hur trött som helst. Hittade en video på Matilda, Fiffi och Gumpert i Berlin och blev helt överlycklig
Skratt smittar verkligen!
Nu ska jag till jobbet. Tjing
Under tiden som vi satt där på bänken kom en massa personer fram och hälsade på Leif. De frågade hur han mådde, varför han varit borta så länge, om jag var hans dotter. Han kände verkligen alla. Gatusoparen till servitören på Cafét mittemot.
Efter nästan en timmes långt samtal var jag tyvungen att gå. Leif trivdes med livet och hade ju egen lya, i alla fall i 6 månader till. Han var ingen "att tycka synd om" sa han.
Frågan som fortfarande kvarstår: Hur blev han hemlös från första början? Det lär jag nog aldrig få veta...