5 Oktober - Leif

Igår hade jag en timme över för mig själv medans jag väntade på en vän. Jag satte mig på en bänk vid en lite park på Smålandsgatan. Mot mig kom en gubbe, mycket långsamt, och satte sig bredvid. Vi satt där tysta i fem minuter innan han sa "Fan att jag inte kan få en med hjul.". Sen var diskussionen igång. Vi pratade om allt. Under 50 minuter hann han berätta nästa hela sin livshistoria.

• Han kom från Önsköldsvik där han började studera till Socialvetare. Fick sin praktik i Stockholm 1972 och har sedan dess alltid bott här.
• Han syster heter Britt. Deras mamma hade valt deras namn, Leif & Britt, eftersom de var korta och bra. "Inte lika jobbigt att fylla i papper."
• Han kom hem från SÖS(Södersjukhuset) igår där han legat i en månad efter en höftoperation. Därför kände han sig nu så otroligt fri när han kunde gå ut och gå helt själv.
• Han fyllde 59 den 24 September. Då låg han på sjukhuset och av personalen fick han 2 liter glass i present. Leif älskar tydligen glass. "Åt du upp all glass själv?" frågade jag honom. "Jo men visst. Om man äter mycket långsamt så går det men äter man för fort då går det inte alls sörrö" svarade han.
• Leif bor nu i ett hus på Söder för hemlösa. Där får man bo gratis i 6 månader medans man söker egen bostad.
• För Leif tar det 1,5 timme att göra sig iordning på morgonen.
• Det finns en restaurang på bottenvångingen i huset för de hemlösa. Där får man en måltid för 20.-. Man får stora portioner och igår serverades det fläskpannkaka med extra fläsk vid sidan om.

Under tiden som vi satt där på bänken kom en massa personer fram och hälsade på Leif. De frågade hur han mådde, varför han varit borta så länge, om jag var hans dotter. Han kände verkligen alla. Gatusoparen till servitören på Cafét mittemot.

Efter nästan en timmes långt samtal var jag tyvungen att gå. Leif trivdes med livet och hade ju egen lya, i alla fall i 6 månader till. Han var ingen "att tycka synd om" sa han.

Frågan som fortfarande kvarstår: Hur blev han hemlös från första början? Det lär jag nog aldrig få veta...